6.1. Naturresurser och miljö

PRINCIPPROGRAMMET: En av vår tids största utmaningar är att minska negativ påverkan på naturen till vad naturen klarar av att ta hand om. En allt för omfattande resursförbrukning, där gränsen för ett hållbart uttag från ekosystemet överskridits, är ett mycket stort problem och strider mot målet att även kommande generationer ska kunna tillgodose sina behov.
Länge dominerades miljödebatten av oron för att vissa ändliga råvaror skulle ta slut. Även om det fortfarande är ett stort problem i vissa sammanhang har erfarenheterna visat att då tillgången på de ändliga råvarorna minskar så regleras det ofta med stigande priser eller upptäckter av nya ämnen som kan ersätta bristvarorna. Men samma mekanismer finns inte då "miljöutrymmet" minskar. Det allvarligaste problemet är därför bristen på förnybara resurser. Med en ökande befolkning och fortsatt tillväxt är det framförallt tillgången till betes- och jordbruksmark, till rent vatten och ren luft samt fiskemöjligheter som är hotad. Detta sker genom över- och felutnyttjande samt inte minst genom avfallsmängder och utsläpp som är så stora att naturen inte kan bryta ned dem, vilket leder till förgiftning, försurning och klimatförändringar.
För att motverka växthuseffekten krävs krafttag för att hejda utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Fossilbränslena måste fasas ut från såväl energi- som transportsektorn. Förnyelsebara bränslen måste skattemässigt gynnas. Inhemsk produktion ska stimuleras.
För att minska avfallsmängden, behövs en kretsloppsanpassad utveckling, bland annat genom ett utökat producentansvar. När producenterna får ansvar för avfallet, ökar incitamenten att redan från början producera varor som går att demontera och återvinna. Avfallshanteringen ska vara inriktad på källsortering, återvinning, återanvändning och kompostering av det organiska avfallet.
Västvärldens livsstil som innebär ett enormt resursslöseri är inte långsiktigt hållbar. Forskarrapporter har visat att jordens ekosystem inte långsiktigt klarar av att försörja mer än en halv miljard människor, om alla ska leva som vi. För att kunna behålla en hög levnadsstandard, samtidigt som de som idag lever i fattigdom ska få det drägligare, måste vi bli mycket mer effektiva i vårt resursutnyttjande. Det behövs ny och mer miljövänlig och resurseffektiv teknik. Näringslivet går allt mer mot en dematerialisering, det vill säga att man fokuserar på tjänster och funktioner istället för produkter, till exempel att ett företag definierar sin affärsidé som att sälja tjänsten "ren tvätt" - inte att sälja tvättmaskiner. Detta sätt att tänka behöver understödjas av långsiktiga politiska styrmedel.
För att produktiviteten ska öka och mindre resurser användas, behöver det också finnas drivkrafter till detta i alla delar av ekonomin. Det måste löna sig för individer att ta ansvar, utbilda sig, arbeta och spara. För företag måste det löna sig att investera i produktion och utveckla ny teknik för att höja kvaliteten och minska resursåtgången.
Miljön i ett internationellt perspektiv
De allvarligaste miljöhoten är globala eller storregionala. Det gäller bland annat växthuseffekten, ozonförtunning, försurning, övergödning och spridning av miljögifter och tungmetaller. Föroreningar sprids storskaligt och låter sig inte stoppas av nationsgränser. Därför är ett samarbete över nationsgränserna nödvändigt och en av EU:s viktigaste uppgifter.
Den rika världen är ett hot mot en ekologisk balans genom sin stora konsumtion och sitt ineffektiva resursutnyttjande. På grund av sin fattigdom är den fattiga delen av världen ett hot mot ekosystemet, som utsätts för ett mycket hårt tryck till följd av urbanisering och kortsiktigt utnyttjande av framförallt träråvaror. Den rika världen har ett ansvar att hantera denna situation, genom en rättvis handelspolitik och bistånd på en anständig nivå. En hållbar utveckling förutsätter också marknadsekonomi och demokrati. Inte någonstans har miljöförstöringen varit så stor som i de länder där man tillämpat planekonomi. Ett system med överlåtelsebara utsläppsrättigheter bör finnas inom EU.
De rika länderna måste också se till att fattiga länder får del av den tekniska utvecklingen så att de kan undvika många av de felsatsningar som gjorts i den rika världen. En överföring av miljöanpassad teknik måste ske.